Sirka!
Nångång under förra våren drömde jag om min gamla bästa kompis, Sirka...
Hon var min första egna häst och verkligen den bästa av hästar! När jag vaknade fick jag en känsla av att "Jag måste träffa henne, nu!" Då bodde vi i Örebro så det tog ett tag innan jag kunde åka förbi den "nya" familjens gård. ((de hade haft Sirka i ungefär 8-9 år så ny...?)) När jag väl kom dit var ingen hemma, och sen dess har jag intalat mig att känslan bara varit nåt konstigt infall.. Det rann ut i sanden...
Nu hittade jag av en slump Jessica, ägaren efter mig, på Facebook... Så jag mailade o frågade om Sirka levde...
Hon dog för ca ett år sen...
Var det ett varsel jag fick?
Jag kommer alltid att minnas Sirka.. Min bästa vän... När livet var jobbigt brukade jag gå ner o sätta mig i hennes box när hon åt... Satt där o grät medan hon puffade på mig med nosen o försökte få mig på bättre humör..
Jag har så många minnen av henne.. Alla hopptävlingar, alla avramlingar, midnattsritter, hästbad vid Borgåsund, alla roliga och mysiga skogsritter... Hon var nog den mest personliga häst jag nånsin träffat... Det finns ingen bättre!
Shit, vad sentimental jag blev.. gråten i halsen, men jag visste ju... jag visste att hon inte kunde leva nu... Hon skulle varit 28 nu, men dog när hon var 27...
Min älskade vän... Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, i mina tankar.. Vila i frid....
